Den hand som håller kameran

Tidigare idag hamnade jag i en diskussion på Twitter om den nya tv-serien "Unga läkare" som började ikväll, och det här ärendet där en familj stämt TV3 med anledning av en sjukhusserie. Jag är generellt mycket tveksam till alla dessa realitysjukhusserier: 112 på liv och död, Sjukhuset, SoS Gute och allt vad de heter. Särskilt sedan jag läste Johannas beskrivning av hur det gick till när hon medverkade i ett av dessa program. Tvärt emot vad jag trott så visade det sig att produktionsbolaget filmade hela förloppet och först i efterhand bad om tillstånd att sända klippet som patienten medverkat i. Johanna hade dessutom inte sett den inspelning som skulle sändas, och hade inte upptäckt de kameror som vårdpersonalen bar på kroppen. Det innebar att det hon trodde att hon godkände för sändning visade sig vara något helt annat än det som hon flera månader senare kunde se på tv.

När det gäller "Unga läkare" så tittar personal från Skånes universitetssjukhus igenom varje avsnitt "för att säkerställa att patientsäkerheten upprätthålls" men det framgår ingenstans att patienterna själva får se vad som kommer att sändas. Det enda som sägs på hemsidan är att alla patienter som är med i serien har blivit tillfrågade. 

Jag tror det finns patienter som tycker det är helt ok att medverka i ett sånt här program. Men jag tror också att det finns många patienter som inte hyser något som helst intresse av att få sin sjukdom utvikt i tv. Det går inte att förneka risken att en patient kan känna sig pressad att godkänna sin medverkan, eller att hen inte förstår vidden av en eventuell medverkan. Jag tycker över huvud taget inte att man som patient ska tvingas ta ställning till någonting sådant. Till vården ska man kunna söka sig utan att också tvingas ta ställning till huruvida man vill bidra till vård- och läkarstuderandes kvällsunderhållning på bästa sändningstid, eller om man vill ha sin hjärtinfarkt och sina självmordstankar i fred. Vad är det egentligen för fel på serier som Cityakuten eller Chicago hope? 

Går det verkligen att rättfärdiga vad som helst i underhållningens namn? Är det verkligen förenligt med den starka sekretess som ska råda inom sjukvården, att släppa in tv-team? Oavsett om det som filmas sänds eller ej så har tv-teamet fått ta del av känslig information som annars bara är ämnade för vårdpersonal. Hur motiverar man det juridiskt och etiskt?

Särskilt intressant tycker jag det faktum är att allt fler svenska sjukhus väljer att öppna dörrarna för tv-team, när andra sjukhus förbjuder patienter att fotografera och filma sin egen vård. Kamera som kamera, skulle man ju kunna tänka. Det är svårt att dra några andra slutsatser än att sjukhusen som medverkar i tv-serierna får mängder av positiv marknadsföring, medan det som patienterna filmar kan komma att vändas emot enskilda yrkesutövare eller i mindre positiva sammanhang publiceras på Youtube. Alltså kan det förra medges, när det senare förbjuds. En text på Region Skånes hemsida om Unga läkare för mina tankar i liknande banor:

Hittills har Jesper Persson hunnit titta igenom fyra avsnitt och han tycker att serien ger en korrekt och positiv bild av sjukhuset. – Vi får framställa både läkaryrket och de här individerna i en positiv dager, säger han.

Maktobalansen i vården når ständigt nya höjder. 

/ Thérèse

Sjukhus stäms för tv-serie : Dagensmedia, Upplandsnytt, CTR, SVT Uppland, SVD, UNT, AB 

Fotoförbud på sjukhus: DN, KB
Unga läkare: SDS, Skånskan, DN, HP, 

Läs även andra bloggares åsikter om fotoförbud, sjukhus, tvserier, realityserie, sekretess, etik