För fyra och ett halv år sedan drabbades jag återigen av en djup depression och det långa register av antidepressiva jag tidigare tragglat mig igenom var föga verksamt. Det enda preparat jag egentligen blivit hjälpt av var klomipramin, men då min kropp är något av en biverkningsmagnet fick jag grav epilepsi av läkemedlet. I stället för att avbryta behandlingen utökades min medicinlista med tre olika antiepileptikum, men anfallen upphörde aldrig. När jag fått köras till sjukhus i ambulans efter att ha ramlat ner för stentrappan på min gymnasieskola, krampat på stan och dråsat rakt in i ett järnstaket och slagit upp hela ansiktet sa jag till sist stopp. Depressionen kom som ett brev på posten och först tre, fyra år och åtskilliga preparat senare skulle läkarna hitta denna nya medicin som kom att ge effekt, som då bara funnits på den svenska marknaden några få månader.
Jag märkte från dag till dag hur depressionen hävdes och hur världen fick ny färg. Ibland tyckte jag visserligen att jag mådde lite konstigt på förmiddagen om jag var sen med att ta min medicin, men jag tänkte inte mycket mer på det. Förrän ett drygt halvår senare då behandlingen skulle avslutas och Cymbaltan sättas ut. Jag skakade, svettades och blev yrslig. Det mest påtagliga var känslan av elektriska stötar som gick genom hela kroppen var tredje sekund, hur det pirrade i tungan, gomen, ansiktet, händerna och benen och hur det kröp under huden. Efter mindre än två dygn erkände jag mig besegrad och tog min morgonkapsel i ren panik.
Nu har det gått fyra år sedan jag första gången försökte sätta ut Cymbaltan. Åtskilliga gånger har jag försökt sedan dess, och lika många gånger har jag tvingats ge upp. Tyvärr finns en allt för utbredd uppfattning i läkarkåren att antidepressiva preparat inte är beroendeframkallande (vilket jag håller med om) men därmed förringas också utsättningssymtomen. Det innebär att jag inte fått något som helst gehör för mina problem hos utskrivande läkare. I dag är det en dryg vecka sedan jag tog min senaste kapsel och helgen har varit en ren mardröm. På FASS hemsida står följande, föga trösterika, om utsättningssymtom för Cymbalta:
Uppdatering: 2013-02-27
Det är nu två och ett halvt år sedan jag skrev det här inlägget. De första veckorna med utsättningssymtom var helt klart värst, men jag hade känningar ett par månader efter att jag tagit den sista tabletten. Jag har förstått att många hittar hit när de googlar utsättningssymtom och Cymbalta. Till er kan jag bara säga att jag är oerhört tacksam över att jag orkade stå ut och därför lyckades sluta helt med Cymbaltan, trots alla symtom. När jag klarat den första veckan gick det allt lättare. Så håll ut - det går!
/ Innie
Jag märkte från dag till dag hur depressionen hävdes och hur världen fick ny färg. Ibland tyckte jag visserligen att jag mådde lite konstigt på förmiddagen om jag var sen med att ta min medicin, men jag tänkte inte mycket mer på det. Förrän ett drygt halvår senare då behandlingen skulle avslutas och Cymbaltan sättas ut. Jag skakade, svettades och blev yrslig. Det mest påtagliga var känslan av elektriska stötar som gick genom hela kroppen var tredje sekund, hur det pirrade i tungan, gomen, ansiktet, händerna och benen och hur det kröp under huden. Efter mindre än två dygn erkände jag mig besegrad och tog min morgonkapsel i ren panik.
Nu har det gått fyra år sedan jag första gången försökte sätta ut Cymbaltan. Åtskilliga gånger har jag försökt sedan dess, och lika många gånger har jag tvingats ge upp. Tyvärr finns en allt för utbredd uppfattning i läkarkåren att antidepressiva preparat inte är beroendeframkallande (vilket jag håller med om) men därmed förringas också utsättningssymtomen. Det innebär att jag inte fått något som helst gehör för mina problem hos utskrivande läkare. I dag är det en dryg vecka sedan jag tog min senaste kapsel och helgen har varit en ren mardröm. På FASS hemsida står följande, föga trösterika, om utsättningssymtom för Cymbalta:
"Vanligtvis är dessa symtom lätta till måttliga, men hos vissa patienter kan de vara allvarliga. De uppträder vanligtvis under de första dagarna efter avbrytande av behandling, men har i mycket sällsynta fall även rapporterats hos patienter som av misstag glömt en dos. I allmänhet är dessa symtom övergående och upphör vanligtvis inom 2 veckor, men hos vissa individer kan de vara långvariga (2-3 månader eller mer)."Den här gången ska jag hålla ut, det finns inga alternativ. Jag har ätit de här tabletterna fyra år längre än vad jag behövt och nu är jag så erbarmerligt trött på dem. Jag vill inte äta mediciner som jag inte behöver och har svalt intresse av att stötta läkemedelsföretaget med ytterligare kosing. Som kvarvarande biverkning av Cymbaltan har jag nämligen fått ett förhöjt blodtryck (en ovanlig biverkning) som jag nu måste medicinera mot i stället. Även om det var fantastiskt att depressionen hävdes den där vintern för fyra och ett halvt år sedan, kan jag idag känna mig mycket tveksam till om det verkligen var värt det. Eftersmaken är i beskaste laget för att jag ska vara helt glad.
Uppdatering: 2013-02-27
Det är nu två och ett halvt år sedan jag skrev det här inlägget. De första veckorna med utsättningssymtom var helt klart värst, men jag hade känningar ett par månader efter att jag tagit den sista tabletten. Jag har förstått att många hittar hit när de googlar utsättningssymtom och Cymbalta. Till er kan jag bara säga att jag är oerhört tacksam över att jag orkade stå ut och därför lyckades sluta helt med Cymbaltan, trots alla symtom. När jag klarat den första veckan gick det allt lättare. Så håll ut - det går!
/ Innie
P.S. Det här är min erfarenhet av Cymbalta. Många får mycket god hjälp av preparatet och klarar sig utan besvärliga utsättningssymtom. Däremot tycker jag det är viktigt att i dessa pillertider fundera över om tabletter alltid är det bästa alternativet. Läkemedel har alltid biverkningar - psykoterapi, som också är verksamt vid depression, har exempelvis inga dokumenterade biverkningar alls. D.S.
Läs även andra bloggares åsikter om Cymbalta, Biverkningar, Utsättnigssymtom, Lilly, Antidepressiva läkemedel, Depression, Hypertoni
Läs även andra bloggares åsikter om Cymbalta, Biverkningar, Utsättnigssymtom, Lilly, Antidepressiva läkemedel, Depression, Hypertoni
22 kommentarer:
Heja dig Innie! En hel vecka - det kan bara bli bättre! Kan man stötta dig på något sätt?
Hejja! Jag vet precis hur det är... fast jag har inte kommit lika långt som du har. Jag är inne på mitt sjätte år med Cipralex och har i ärlighetens namn ingen aning om varför jag äter den - bortsett från att jag inte orkar sätta ut den.
Om du har klarat en vecka så kan det i alla fall knappast bli värre (tror jag?). Ta hand om dig!
Kramar
Bra gjort som fixat em vecka! Det blir bättre ju längre tid det går. Jag hade också extrema utsättningssymtom med just Cymbalta. Inte så tröstande kanske, men samtidigt skulle jag då ha gett mycket för att få höra att någon upplevt liknande. Tyvärr tog det ungefär 3 månader innan jag mådde bra. Jag främst yr, mådde illa, och hade feber under hela den tiden. Men det blev lite bättre för varje vecka som gick, även om det tog lång tid.
Kämpa på. Kom ihåg att det går över.
Håller på dig.
Själv är jag så trött på piller att jag kan spy. Alltid samma visa. Sätt in något som ger mer biverkningar men som inte hjälper mot depressionen och sedan sätt ut det och ha utmattningsymptom och sedan en ny läkare som kommer med något nytt preparat. Suck.
För mig hjälpte bara medicin vid ett tillfälle, men när jag försökte använda det igen så fick jag biverkningar som var hemska...
Nu äter jag inga antidepp alls för det finns inga fler att prova :-(
Kram och ta en dag i taget och var rädd om dig.
Du vet var jag finns i morgon om du behöver något, som en kram eller bara en stol att sitt apå medan du gömmer dig för omvärldenm en stund.
Jag känner igen den där upplevelsen av elstötar och pirranden från när jag för flera år sedan satte ut min räddning, Zoloft. Och det gick snabbt att få utsättningssymtom! Jag som hade så milda biverkningar fick verkligen gräsliga utsättningssymtom. Upplevelsen av att hjärnan elchockade sig själv, med ström som gick genom hela kroppen, var läskigast. Ångest och yrsel, kallsvettningar och plötsligt muskelsvaghet också ganska otrevliga. Lösningen blev att med skalpell karva bort en kvarts tablett åt gången, och sedan vänta tills symtomen gav med sig. Det tog över en månad, men det var värt det. Tyvärr vet jag inte hur du ska göra med kapslar. Men det är SUPERSTRONGT att ha stått ut en vecka!
Man blir inte beroende av antidepp så som man kan bli av t.ex. bensodiazepiner, men min teori är att hjärnan behöver tid på sig för att lära sig hantera signalsubstanser och synapser på egen hand, utan tillsatta preparat, och att det därför finns ett visst fysiologiskt beroende, om ändock övergående. Men det berättar läkemedelsindustrin givetvis inte.
Tänker på dig och skickar över en massa styrka och lugn.
Kramar
Den första veckan är värst, men har du klarat den så klarar du resten. Jag har slutat med ganska många mediciner och i regel brukar det ta cirka tre veckor innan de går ur kroppen.
Det finns ett naturligt alternativ till kemiska antidepressiva, som jag använder idag. Det är en växt av något slag som ger upphov till 5-htp (5 Hydrox-Tryptofan) som omvandlas till serotonin i kroppen.
Produkten jag använder heter Griffonia, (från en böna) och kan köpas i välsorterade hälsofackbutiker, för jag tror ungefär lika mycket som vad en månadsförbrukning av antidepressiva kostar.
Maria
Lycka, lycka till! Hoppas det är snabbt övergående. Jag förstår verkligen att det är jobbigt. Jag satte precis ut en medicin, och har gått runt med konstanta yrsel och svimningskänslor i över en månad. Illamående på morgonen och känselbortfall i armar och händer. Det är inte roligt!
Men jag tror du fixart! Och det kommer att kännas bättre sen.
Styrkekram!
Hur kan man säga att det inte är beroendeframkallande om man får sån där abstinens? Beroende behöver ju inte betyda ett livslångt sådant. Så jag tycker du är asgrym som tar dej ur ännu ett beroende! Kunde du sluta röka klarar du det här också. Den vinner som är trägen. Jag telepaterar lite styrka till dej.
Herregud, jag hoppas verkligen att det inte blir lika illa för mig när det är min tur att sätta ut Cymbaltan. Jag är, precis som du, en biverkningsmagnet, och vid insättningen av den här medicinen kunde jag varken äta, sova, sitta still eller se rakt. Fick ligga på psyk de första fem veckorna. Kapseljävlarna har dock räddat mitt liv, no doubt about that.
Hoppas allt går väl och att abstinenssymtomen klingar av inom kort.
Usch, känner igen mig. Elstötsupplevelsen slapp jag, men listan på utsättningsbesvär blev lång nog ändå, när jag satte ut Cymbalta i början av sommaren. Redan nedtrappning från 60 till 30 mg var rent ut sagt j-vlig!
Har du blivit kvitt medicinen och besvären nu?
Själv fick jag takykardi av Cymbalta, som jag blev tvungen att medicinera mot, däremot inte högt blodtryck, och eftersom medicin mot hög puls även sänker blodtrycket, så var det snarast en terrorbalans mellan för hög puls och för lågt blodtryck när jag medicinerade mot takykardin.
Efter två veckor helt utan Cymbalta var pulsen tillräckligt låg för att slippa knapra betablockerare dagligen.
/Maria
Hej kära du. Jag har samma problen. Jag har slutat med Cymbalta för 1 vecka sedan. Trappade först ut den i 3 veckor. Mår mycket dåligt, sover ej, yr, magproblem, illamående, myrkrypningar ochotrolig trötthet. Är tvungen att sjukskriva mig denna veckan.Men jag har hopp om att det blir bättre snart. Ska bli skönt när den är uri kroppen. Jag fick den utskriven då jag hade drabbats av utmattningsdepression. Kram från Marie.
Fan vad skönt att hitta detta inlägg när man som jag nu ligger mitt i natten och tror att jag håller på att bli galen (galnare kanske). Har försökt att förklara absinens känningarna för min sambo. Men hur ska man kunna förklara fenomen som dessa, som man som "normal" människa aldrig någonsin upplever. Han tittar på mig som om jag är ett ufo när jag säger: - det går som elektriska impulser innuti nerverna på mig. I huvudet pulserar de hela tiden (nej inte huvudvärk,det gör inte ont), och med ojämna mellanrum går de även ut i armarna, ner i bröstet, magen och vidare ut i benen. I ansiktet kryper och sticker det inne under huden, och det pirrar i tungan så där som när man satte tungan mot sånnadär fyrkantiga batterier när man var liten. Hjärnan känns som om den är för stor på något vis, fast mosad. Känns som att det är något allvarligt fel på ögonmuskulaturen oxå. Jag ser som jag ska, men det känns som att hjärnan inte hänger med i rörelsen ordentligt. Som när man tittar i displayen på en gammal digitalkamera och drar den lite för fort framför sig. Ibland, som nu när jag ligger helt still så känns det i kroppen som att jag faller. Illamåendet är ett faktum, svettas och fryser om vartannat och drömmarna är om möjligt ännu mer skruvade än "vanligt". Magen är ett enda stort kaos, näsan rinner och jag har svårare än vanligt med luftvägarna. Snubblar på ord och är helt slut i kroppen... En jävla tur att jag är stabil psykiskt i detta läge när hela min fysiska kropp är i totalt kaosläge... Helt utan cymbalta sen i fredags å nu är det natten mot måndag... Jag hoppas verkligen att jag orkar rida ut stormen. Hur gick det för dig? Styrkekram till alla som är i samma situation, jag hejjar på er!!
Jag är inte ensam! Så skönt att läsa alla eras kommentarer. Allt stämmer in på mig, har ätit Cymbalta i 2 måndader för min fibromyalgi. Gick bra i början men när jag ökade till 60 mg så började kroppen reagera..Har en kronisk sköldkörtelinflammation och plötsligt började jag må illa och sköldkörteln svullnade. Min läkare sa till mig att sluta med Cymbaltan med en gång ( du har ju inte ätit så länge så det blir inga problem var hans kommentar)Jag har haft alla symtpom som ni nämnt här sen i torsdags, idag är det söndag kväll. Det är verkligen jätteläskigt! Men de elektriska stötarna är något mindre nu så det går åt rätt håll, men att jobba i morgon kommer ju inte hända. Styrkekramar till er alla!!
Åhh, vad härligt att hitta ditt inlägg! Jag har varit utan cymbalta nu i ett par veckor och bara ätit dom ändå bara i ca 4 veckor,men har precis som du! Och för två veckor sen börja jag även med Gabapentin, som jag heller inte klara av :( så nu är jag abstinent även av den! Förbannade läkare som inte kan informera även om vilket helvete det är att sätta ut dessa preparat även efter en så kort tids användning! Just känner jag det som om jag ska bli tokig:/ blixtarna/stötarna i huvudet, luftvägarna, huvudvärk, yrsel, ångest, mardrömmar, panikångest, känns som om kroppen ska krampa osv!! Fy fasen :( Hoppas även jag orkar rida ut stormen! Och skönt, verkligen skönt att se att man inte är ensam:) kramar till er alla som kämpar!
ÅÅÅÅ!!! Vad "glad" jag blev att hitta din sida. Ledsen dock över hur fruktansvärt!!! svårt det här med antideprissiv medicin är att sluta med och vilket helvete det innebär.
Har sedan massa år tagit både Cymbalta 60 mg och Cipralex 10 mg. (generaliserad ångest med mycket oro och även viss panik)
Har vid ett flertal tillfällen försökt sluta men det går bara inte. Pga de FRUKTANSVÄRDA elektriska stötar som flyger genom kroppen, ut från läpparna ut i huvudet och kroppen. Så fort man rör sig smätter det till. Pang!
Det sitter i i månader. Det är ett rent helvete att sluta. Första åren då jag sa detta till min psykiater ville hon inte ens känna vid det utan sa att det är "parastesier" dvs. myrkrypningar. Pttt!! Fan vad arg man blir!
Något år senare kom det allt fler "erkännanden" om att det är vanligt med stötar vid utsättande av SSRI och liknande preparat.
Att jag idag hittade din sida var att jag sedan igår morse har stötar som aldrig förr. Och, jag fattade bara inte varför! Jag hade tagit mina mediciner som vanlig. Igår kväll mådde jag pyton. Utöver stötarna kom diarré, jag var superledsen, storgrät och allt var helt svart. Jag var arg, och hade svårt att tänka klart. Dessutom hade jag haft under natten, vaknat av "att tappa andan" gång på gång. Något som var vansinnigt läskigt!
Nu till saken:
När jag imorse stod och duschade och försökte tvätta håret men knappt kunde böja mig av alla stötar som flög genom läpparna/kroppen, så slog det mig; "jag tror jag har missat att ta Cymbaltan på 2-3 dagar!!" Jag som aldrig missar en endaste tablett!! Visste att jag i söndags när jag fyllde på medicinfacket hade Cymbalta så det räckte iaf till på torsdag morgon. Väntade på att få nytt recept med posten (läkaren är något seg... gör inte saken bättre) Sen har jag glömt att ta ut medicinen och här stod jag nu och kom på att det med största sannolikhet beror på att jag inte fått i mig någon Cymbalta på några dagar.
Min sambo har nu fått hämta medicinen och jag har tagit min dos. Mår (4 timmar senare) fortfarande inte alls bra. Stötar!! Men jag tycker jag känner mig lite allmänt bättre liksom iaf. Hur lång tid kan det ta innan stötarna försvinner? Vad tror ni alla som också har dessa fruktansvärda besvär? Har någon gjort något liknande?
Har ju trappat ut Cymbalta förr och då också fått stötar och blivit jätteledsen. Och då måste det ju bli en ännu värre chock för kroppen då man abrupt inte ger kroppen något på flera dagar.
Vad säger ni andra om detta? Någon som känner igen sig?
Har massor inom mig om dessa mediciner och känner mig väldigt ensam i det. Vore underbart att kunna få utbyta tankar med andra i samma situation.
Stor kram till alla er som kämpar!!! <3
Här kommer en till som kämpar med att sätta ut cymbalta. Jag känner igen alla symtom och tycker att det är synd att detta inte uppmärksammas mer när man sätter in medicin. Jag vill verkligen försöka kämpa för att bli medicinfri helt och hållet! Jag har en praktisk fråga - har ätit Cymbalta 30 mg i några år. Har nu börjat att trappa ner - hur har ni gjort när ni trappar ner. Det är inte så lätt med dessa kapslarna tycker jag. Tacksam för era erfarenheter - om ni orkar!
Hej!
Jätteintressant med ditt inlägg om utsättningsproblem vid cymbalta. Jag upplever liknande, som blixtrar i huvudet som kommer och går och åker ut i kroppen. Nu efter en och en halv månad har de blivit lite mindre, men har inte upphört. Jag har också fått väldigt mycket värk i kroppen, som en sjukdomskänsla, fast jag inte är sjuk.Jag är också väldigt känslig för mediciner och får lätt biverkningar.
Tack för ditt inlägg och lycka till!!!
Åhh vad glad jag blev över att hitta detta. Jag har haft och har fortfarande efter en och en halv månad stora problem med blixtrar i huvudet.Har satt ut cymbaltan efter ett år. Jätteobehagligt!!! Min psykiatriker verkar inte känna till detta över huvud taget. märkligt!!! Jag har även ont i kroppen, som om jag vore febrig och sjuk fast jag inte är det.
Tack för inläggen!!!
Sitter uppe nu. Klockan är 00:54, och jag mått pyton. Jag letade efter en förklaring till varför jag mår som jag mår, men jag har det mest svårt med yrsel, ångest och illamående. Jag vill inte att det ska ta tre månader tills jag känner mig bättre. Har tänkt köpa något på hälsokost som Johannes ort eller liknande. Kanske kan den luras hjärna på ngt sätt.
Hej! Har precis slutat med cymbalta och har genomlidit och genomlider de utsättningssymtom det talas om. Kom underfund med att kapslarna kan tas isär och sedan sättas ihop igen. Därmed kan man trappa ut ned till lägre dos än vad kapslarna finns på. Detta hjälpte mig framförallt mot "elstötarna och svettningarna. Har nu, sedan en vecka, helt slutat med Cymbalta. Utsättningssymtomen är milda stötar, svettningar, huvudvärk, lite ångest samt rastlöshet.
Tänkte att jag också ska dela med mig av min tid med, nedtrappning samt utsättning av Cymbalta.
Först - biverkningar under tiden MED Cymbalta var:
o Diarée/hård mage (verkade variera på hur blandningen i kapslarna var gjord. Från ett paket till ett annat kunde det skifta, men diarée var vanligast och åt därför även imodium på recept.
o Huvudvärk i perioder, fick Ipren på recept.
o Ökad sexlust(!), lätt att få orgasmer (jag är kvinna kan vara värt att nämna här). Större känslighet vilket resulterade i bättre sexliv allmänt, hade det skönare helt enkelt.
o EXTREM trötthet i perioder. Minst en vecka, ibland upp till en månad, då jag sov cirka 20h om dygnet. Handikappande trötthet, det var som om kroppen bara "stängde av", och annat än sova blev omöjligt.
o Förbättrat allmäntillstånd - mer tillfreds med livet och vardagen, kunde leva mer i "nuet", accepterande inställning, så gott som ingen ångest. Gick från stor sorg och gråtande varje dag till en fullt fungerande individ - när jag inte hade "trötthetsperioder". Var kroniskt trött, även annars, men det var hanterbart.
o Sämre immunförsvar. Blev sjuk (influensa/feber/liknande) OFTA. Tidigare blev jag bara sjuk kanske 2 ggr per år (vår och höst).
o Starkt illamående i perioder.
o Yrsel i perioder.
o Ökad ljuskänslighet.
o Temperaturkänslighet, främst varmt huvud. Stora svårigheter att anpassa sig vid temperaturväxlingar inomhus/utomhus.
o "Smygfeber". Låg hela tiden på någon grad varmare än vad jag ska ha normalt.
Hade 60mg i cirka tre år, fick av doktorn veta att det bara är på våren man kan börja nedtrappning. Något med solljus etc. Hursom, började med att äta varannan dag 60 och varannan 30, det här gick HELT problemfritt, mådde nästan bättre bitvis då jag kände mig piggare och slapp de perioder då jag totalt knockats ut av trötthet.
Visst kände jag av vissa biverkningar under nedtrappningen, men alla var fullt hanterbara. Men jag grät till de mest banala tv-program, kändes lite som pms royale.
Det var när jag skulle gå ner på att äta enbart 30 (en om dagen) som kroppen ballade ur totalt. Fick extrem yrsel och illamående, restless legs, hörselhallucinationer (knäppanden), ångestdippar, sov väldigt dåligt/hade stora problem att somna, rastlöshet/stresskänslor, synstörningar, näsblod.
Detta i en vecka, sen åt jag bara 30mg varannan dag, och märkte snabbt att jag mådde så mycket bättre de dagarna jag INTE åt Cymbalta. Lyssnade därför på min kropp och slutade äta 30mg helt, och blev genast av med de jobbigaste och mest ihållande symptomen - yrseln och illamåendet. Restless legs samt hörselhallucinationerna (knäppanden), kvarstod i nån vecka eller två innan de försvann helt.
Nu, ett par månader efter att jag HELT slutat ta Cymbalta återstår: diarée (som jag haft till och från under hela perioden med Cymbalta, blir visst inte bättre fast man slutat...), trötthet (känner mig inte piggare längre utan mer allmänt trött och svag), ljuskänslighet, värme/temperaturkänslighet med "smygfebern", stor energilöshet, viss konstant ångest, sömnstörningar, rastlöshet/stresskänslor. Måste nästan konstant anstränga mig för att inte börja spontangråta. Nedsatt sexlust, samt svårighet att njuta av sex eller kunna få orgasmer.
Problemet nu är alltså, att jag inte vet om det är en del av utsättningen, eller om det är depressionen som kommit och hälsat på igen :P
Skicka en kommentar