Idag skriver ett antal tidningar om bristen på vårdplatser för rättspsykiatriska patienter i Danmark (tex. här, här, här och här). Nästan hälften av Danmarks kriminella som också lider av en psykisk sjukdom vårdas på vanliga psykiatriska avdelningar i stället för rättspsykiatriska avdelningar. 205 av Danmarks 461 rättspsykiatriska patienter vårdas på allmänpsykiatriska avdelningar, men det framgår inte hur stor andel de rättspsykiatriska patienterna utgör av patienterna inom allmänpsykiatrin. Det här är allt annat än revolutionerande; i Sverige skulle jag snarast vilja säga att någon egentlig differentiering mellan rättspsykiatri och allmänpsykiatri inte längre existerar. Socialstyrelsens inventering den 8 maj 2008 konstaterade att 21 procent av patienterna som vårdades enligt LPT vårdades på en rättspsykiatriska enhet (7 procent på en regionklinik och 14 procent på en länsenhet). Om jag minns rätt presenterades i samma veva också att var sjunde patient inom allmänpsykiatrin vårdades med stöd av LRV och alltså var hemmahörande inom rättspsykiatrin, men andelen rättpsykiatriska patienter i allmänpsykiatrin har ändå sjunkit sedan 2005.
Som jag har nämnt i tidigare blogginlägg pågår nu en psykiatrilagsutredning vars resultat ska presenteras den 30 april nästa år. I Kommitédirektivet framgår bland annat att utredaren, Jerry Eriksson, ska:
Den SOU-rapport som Jerry Eriksson ska utgå ifrån kommer att genomföras innebär på sätt och vis en tillbakagång till tidigare gällande lagstiftning, då förslaget innebär att LRV kommer att tas bort. Den rättspsykiatriska vården kommer att försvinna i det utförande den har idag, men finnas kvar för exempelvis rättspsykiatriska utredningar. Som lagen ser ut idag kan en person som gjort sej skyldig till ett brott inte dömas till fängelse om hon vid tidpunkten för brottet bedöms ha lidit av en allvarlig psykisk störning. I SOU 2002:3 föreslås att överlämning till rättspsykiatrin inte längre ska kunna göras, i stället ska begreppet "tillräknelig" införas. En person kan lida av en psykisk sjukdom men ändå vara tillräknelig, och i det fallet ska personen dömas till fängelse. Om den misstänkte däremot inte bedöms ha varit tillräknelig vid tillfället för brottet ska ansvarsfrihet råda och personen ska inte straffas eftersom hon, i lagens mening, inte kan hållas ansvarig för sitt brott. Om personen bedöms vara i behov av vård kommer hon däremot att tvångsvårdas, men då enligt samma paragraf som andra tvångsvårdade patienter, enligt dagens motsvarighet till LPT. I direktiven framgår att ett större antal personer kommer att överlämnas till kriminalvården om det nya förslaget går igenom eftersom det inte längre kommer att "räcka" att lida av en allvarlig psykisk störning för att överlämnas till tvångsvården. Ingen differentiering kommer alltså längre att göras mellan patienter som vårdas för att de begått brott och de som vårdas av annan anledning.
Jag skulle jättegärna höra era reflektioner kring det här! Jag har, som ni säkert förstår, en hel del tankar själv men vill gärna ta del av era funderingar först. Jag ser både för- och nackdelar med nuvarande system, precis som jag ser för- och nackdelar med det föreslagna systemet. Vad ser du? I nästa inlägg fördjupar jag några av punkterna med mina funderingar.
/ Innie
Här är tillägsdirektivet till tvångsvårdsutredningen
Läs även andra bloggares åsikter om Tvångsvård, SOU, Kommitédirektiv, LPT, LRV, Rättspsykiatri, Allmänpsykiatri, Danmark, Tvångsvårdslagstiftning, Psykiatrilagsutredning
Som jag har nämnt i tidigare blogginlägg pågår nu en psykiatrilagsutredning vars resultat ska presenteras den 30 april nästa år. I Kommitédirektivet framgår bland annat att utredaren, Jerry Eriksson, ska:
"utgå ifrån att en större reform med utgångspunkt i Psykansvarskommitténs förslag (SOU 2002:3) när det gäller psykiskt störda lagöverträdare kommer att genomföras."Som bakgrund kan sägas att den tvångsvårdslagstiftning som idag finns inom psykiatrin gör skillnad på patienter som har ett akut vårdbehov på grund av fara för sig själv (där allmänfaran är sekundär) och patienter som vårdas som verkställighet av en rättslig påföljd. Den första gruppen vårdas med stöd av LPT och den andra gruppen med stöd av LRV. Så har lagstiftningen sett ut sedan 1992, dessförinnan var det LSVP som gällde där ingen skillnad gjordes mellan dömda och icke-dömda patienter. Majoriteten vårdades ändå på de stora mentalsjukhusen.
Den SOU-rapport som Jerry Eriksson ska utgå ifrån kommer att genomföras innebär på sätt och vis en tillbakagång till tidigare gällande lagstiftning, då förslaget innebär att LRV kommer att tas bort. Den rättspsykiatriska vården kommer att försvinna i det utförande den har idag, men finnas kvar för exempelvis rättspsykiatriska utredningar. Som lagen ser ut idag kan en person som gjort sej skyldig till ett brott inte dömas till fängelse om hon vid tidpunkten för brottet bedöms ha lidit av en allvarlig psykisk störning. I SOU 2002:3 föreslås att överlämning till rättspsykiatrin inte längre ska kunna göras, i stället ska begreppet "tillräknelig" införas. En person kan lida av en psykisk sjukdom men ändå vara tillräknelig, och i det fallet ska personen dömas till fängelse. Om den misstänkte däremot inte bedöms ha varit tillräknelig vid tillfället för brottet ska ansvarsfrihet råda och personen ska inte straffas eftersom hon, i lagens mening, inte kan hållas ansvarig för sitt brott. Om personen bedöms vara i behov av vård kommer hon däremot att tvångsvårdas, men då enligt samma paragraf som andra tvångsvårdade patienter, enligt dagens motsvarighet till LPT. I direktiven framgår att ett större antal personer kommer att överlämnas till kriminalvården om det nya förslaget går igenom eftersom det inte längre kommer att "räcka" att lida av en allvarlig psykisk störning för att överlämnas till tvångsvården. Ingen differentiering kommer alltså längre att göras mellan patienter som vårdas för att de begått brott och de som vårdas av annan anledning.
Jag skulle jättegärna höra era reflektioner kring det här! Jag har, som ni säkert förstår, en hel del tankar själv men vill gärna ta del av era funderingar först. Jag ser både för- och nackdelar med nuvarande system, precis som jag ser för- och nackdelar med det föreslagna systemet. Vad ser du? I nästa inlägg fördjupar jag några av punkterna med mina funderingar.
/ Innie
Här är tillägsdirektivet till tvångsvårdsutredningen
Läs även andra bloggares åsikter om Tvångsvård, SOU, Kommitédirektiv, LPT, LRV, Rättspsykiatri, Allmänpsykiatri, Danmark, Tvångsvårdslagstiftning, Psykiatrilagsutredning
4 kommentarer:
Vi har ju nu en lagstiftning som säger att om anledningen till att man begått ett brott var den psykiska störningen och att personen utan denna störning i princip inte skulle ha begått brottet så ska hon/han dömas till psykiatrisk tvångsvård. Det innebär ju att personen anses vara sjuk och att tvångsvården inte är ett straff, till skillnad från när man döms till annan påföljd. Med en sådan syn tycker jag det känns vettigt att släppa åtskillnaden mellan LRV och LPT. Antingen är man sjuk eller också inte (i det här fallet). Känns omoraliskt och märkligt att säga "du är inte tillräknelig, vi vet att du gjorde detta endast för att du är sjuk - men det skiter vi i för vi tycker att du ska ta ansvar för detta som vi bedömt att du inte kunde ansvara för". Så ser det ju ut nu. LRV är ju otroligt mycket mer stigmatiserat än LPT. I nuläget anser vi alltså att människor ska ta ansvar för (och genom stigmatiseringen bestraffas för) något vi beslutat att de omöjligen KAN ansvara för eftersom de är såpass sjuka.
Vill göra ett litet tillägg till din text ovan: Nuvarande lagstiftning säger att personen ska anses ha lidit av en allvarlig psykisk störning (APS) under tidpunkten för brottet, och fortfarande vid undersökningstillfället anses lida av samma APS, för att kunna dömas till rättspsykiatrisk vård.
Rebecca: Jag tänker i samma banor som du, och som jag förstått det är det också så man ser det internationellt. Antingen är man otillräknelig (= ansvarsfrihet) eller så är man tillräknelig (= påföljd kan utdömas), eventuell psykisk sjukdom är inte det som avgör. Det är väl också anledningen till att man vill göra den förestående förändringen.
Ang. tillägget - det kommer i nästa inlägg ;-)
Platsbristen råder även på andra sidan Öresund...i Lund. Flera månader har vi haft läge tre, vilket är det högsta. Nu har vår verksamhetschef kommit på hur man kan "skapa lite luft i systemet" och det resulterade att vår överläkare har sagt upp sig. Hon ställer nämligen krav på att vi ska skriva ut 6 patienter per vecka som om det bara berodde på oss. Saken underlättar inte det faktum att Simrishamn stänger sin psykiatriska avdelning den 28 maj. Och Lund ska vara beredd med 3 platser för Sjöbo-patienter. Förra året stängdes även 86B som numera inte tillhör psykosenheten och fyller en annan funktion.
Vår överläkare vill inte ta det medicinska ansvaret längre och skriva ut icke-färdigtbehandlade patienter vilket vi har full förståelse för. Det sorgliga är att hon är en duktig läkare och väldigt bra att samarbeta med. Hon är mån om patienterna och deras bästa.
Problemet ligger inte hos oss utan det är kommunen som inte hinner fixa nödvändiga insatser. Vi kan skriva ut patienter som är fördigbehandlade hos oss men eftersom de inte har någonstans att ta vägen kommer de säkert tillbaka inom några dagar i ännu sämre skick. Kommer en pat tillbaka inom 14 dagar räknas det inte som en utskrivning. Det händer att en pat vårdas hos oss en månad efter att hon ansågs vara fördigbehandlad. Vi kan inte bara skriva ut henne.
Det kanske handlar inte riktigt om tvångsvård men 95 av våra patienter vårdas enligt den lagen så det kanske är relevant ändå :)
Jag tycker lagarna ska vara åtskilda ändå. Jag skulle aldrig våga ligga på en låst, sluten avdelning om jag inte skulle känna mig trygg om jag visste om att de satt mördare :http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7122797.ab
pedofiler, psykopater, våldtäktsmän osv. som begått allvarliga brott mot en annan människa även om personen i fråga bedöms för att varit "sjuk" då brottet begicks.
Vidare så tycker jag LPT är en lag som används lite vind för våg och två läkare kan bedöma helt olika. Att bli LPT:ad skulle därmed b´li ytterligare en stämpel på att man inte har samma rättigheter/rättighet att ta plats i livet som de som inte är sjuka när det just ofta är självkänslan som behöver stärkas. Jag tro att det blir ännu svårare att känslomässigt veta att man är dömd utifrån samma lag som de som skadat andra och inte "bara" varit farlig för sig själv.
Vidare så ställs det olika krav på vårdare och deras kompetens- idag jobbar folk utan utbildning som sommarvikarier exempelvis på många allmänpsykiatriska avdelningar och jag tycker det är skandal bara det.
Jag är alltså för att behålla de två lagarna åtskilda, men givetvis ska rättspyk jobba professionellt på att den dömda har ett människovärde och att h*n kan bli frisk, få sjukdomsinsikt osv.
Vi får inte glömma bort våldsoffren heller. Deras anhöriga vill nog att sin sons mördare ska få sitta på en annan avdelning än den mammans vänninna ligger på som är bipolär.
Så stigmatiseringen och tryggheten på avdelningen gör att jag tycker de två lagarna/avdelningarna inte bör blandas.
( I annat fall ska LPT vara svårare att få än det är idag. I vissa fall sker det lite väl lättvindligt. )
Oj, vilket virrigt inlägg detta blev ;-)
Skicka en kommentar